Vi feiret 8. mars med konsert med Mikael Wiehe i Bakkenteigen Kulturhus i Horten. Det er lenge siden jeg har hørt Wiehe så politisk og hardtslående. Han startet med å ironisere over svenske sosialdemokrater og deres manglende radikalitet, deretter gikk han til frontalangrep på Margaret Thatcher og hennes åndelige støttespillere i den borgerlige svenske regjeringa. Det endte med litt usikker, sprett applaus i salen. Wiehe bemerka: Jasså, jeg skjønner ikke alle tør klappe mot Thatcher, men jeg sier: Må hun råtne i helvete!
Han knytta sangen om Titanics undergang til kampen mot kjernekraft. Da Wiehes datter var 5 år eksploderte atomkraftverket i Tsjernobyl. ( Anslag på døde varierer mellom 50.000 og 2 millioner – avhengig av hvor lang tidshorisont du regner på) Datteren måtte holdes inne for det var farlig å leke hute. I fjor var Wiehes datterdatter 5 år da Fukushima-katastrofen skjedde. En million mennesker i Japan lever med farlig stråling, og barna kan ikke leve ute. Hva skriver norske medier om dette?
Wiehe gikk videre til krisa i Europa. Noen sier at det skyldes at kapitalistene har flytta produksjonen til lavkostland i Asia. Noen sier at det skyldes spekulanter, eller EUs politikk for markedsliberalisme. De har rett alle sammen. Det er kompliserte sammenhenger, men noen leiter etter lettvinte svar: I Ungarn sier de at jødene har skyld, i Slovakia at det er sigøynerne. FrP og Sverigedemokratene skylder på muslimene, eller kulturmarxistene. Og noen tar konsekvensen av de hatefulle ordene og handler, slik vi så på Utøya.
Det var jo en konsert og ikke et politisk møte vi var på. Men jeg syntest det var befriende å høre en kunstner med klare politiske meldinger som satte tekstene og melodiene han sang inn i en riktig sammenheng. Men det blei litt mørkt og trist i førte del av konserten. Er det noen man kan stole på eller ser det hele mørkt ut? Wiehe gjennomgikk USAs utenrikspolitikk fra krig til krig i etterkrigstida fram til Obama. Og fra krig til krig under Obama. Om torturen og borgerkrigen i Libya etter NATOs krig der, hvor USA og Frankrike sikra seg tilgang til olje. Så: Vem kan man lita på?
Selvfølgelig oss sjølv. Det er vi som må stå opp mot fascisme, nazisme, fremmedfrykt – «så du kan fortellle dine barn at du var en av dom som sto i mot.» Og sång til modet:
Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger «ja»
Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill
Jeg tenkte litt på SVs landsmøte som går av stabelen til helga. Vi kunne trenge at Mikael sang den for oss.. For det er SVerne som våger å tro på morgendagen, det er vi som tror at menneskene kan realisere det vi bestemmer oss for.
Takk for en fin konsert, neste tirsdag kommer han til Nøtterøy Kulturhus. Bakkenteigen var halvveis på hans 62 dagers lange Skandinavia-turne.
Lars Egelands blogg 